Centralt för psykodynamisk teori är tankar om att vi bär på och styrs av ett omedvetet inre som formats av relationer och upplevelser sedan vårt liv startade. Genom att förstå hur våra upplevelser och erfarenheter fram till nu format våra livs- och relationsmönster kan vi påbörja en förändring och förhindra fortsatt begränsning och psykisk ohälsa.  

I en psykodynamisk psykoterapi är även tankar om ”symtomet som meningsbärande” centralt. Detta innebär att man i en psykodynamisk psykoterapi strävar efter att förstå symtomet, ex ångesten, oron, värken, som man ser beror på och förmedlar något. Psykisk ohälsa och symtomen avtar därmed i takt med att man mer och mer förstår de bakomliggande orsakerna.

Psykodynamisk psykoterapi är ett samlingsnamn på psykoterapier som har ett fokus på självinsikt och relationer.

Den teoretiska grunden vilar på Sigmund Freuds psykoanalys men har sedan utvecklats av flera betydelsefulla efterföljare som exempelvis; D. W. Winnicott, M. Klein och J. Bowlby. Dessa har starkt bidragit till att den psykoanalytiska- och dynamiska teoribildningen gått från ett drift-fokus till ett relationsfokus där man mer och mer insett betydelsen av de tidigaste erfarenheterna och relationerna i livet.

Psykodynamisk psykoterapi kan sträcka sig över flera år men kan även vara kort och tidsbestämd. I den senare formuleras ett mer begränsat och fokuserat behandlingsmål.

Behandlingen bygger på insikt och självreflektion och är inte styrd av exempelvis manualer eller hemuppgifter.

Vanligtvis sker behandlingen en gång (ibland två gånger) per vecka som kan drygas ut till varannan vecka senare i terapin.